Avslutad | Klockkvaliten – Lördag 12 maj 2012

Året var 1925 och Frieda Lacher grundade firman Lacher & Co tillsammans med sin kompanjon Ludwig Hummel. Förkortningen blev snabbt och enkelt LACO. 1936 tar Friedas son Erich över företaget och bytte namn till Erich Lacher Uhrenfabrik.

Det var under hans ledning som företaget fick möjlighet att producera de legendariska ”Beobachtungsuhren”. Enbart fem företag fick tillstånd att tillverka uren. Förutom Erich Lacher Uhrenfabrik var det Stowa (Walter Storz), IWC, Wempe (Chronometerwerke Hamburg) och Lange & Söhne. Uret fick namnet Beobachtungsuhr, som betyder Observationur på svenska, för att det bars av tyska piloter som genomförde observationsflygningar under 1930- och1940-talet.

Beobachtungsuren var en mycket viktig del av piloternas utrustning. Klockan var ett manuellt instrument utöver de som fanns i flygplanet. Inför varje flygning synkroniserade piloterna sina ur för att vara säkra på att ha rätt tid. Ofta flög man tidsbestämda rutter med kursändring efter förutbestämda tider. Därför var det mycket viktigt att de mekaniska urverken var av högsta kvalitet och hade en oerhört hög precision. Specifikationerna för tillverkningen var klart utformade från den tyska "Reichsluftfahrtministerium" (RLM).

Boettens diameter: 55 mm
Märkta med FL23883 (FL = flight, 23 = navigation)
Utrustade med stora kronor för att kunna användas med handskar.
Urverket måste stanna när man drar ut kronan för att förenkla synkronisering.
Balans med breguetkurva.
Långt läderband så att den går att använda utanpå flygarjackan.

Det finns två typer av urtavlor:
Type A (Baumuster A) från 1940 till januari 1941.
Klassisk urtavla med siffrorna 1 till 11 och en triangel med två prickar vid klockan 12.
Type B (Baumuster B) från januari 1941.
Stora siffror för minuter från 5 till 55 och en liten inre cirkel med siffror för timmar, vid 60 minutersmarkeringen en triangel med ett streck ovanpå.