Avslutad | Klockkvaliten – Lördag 15 november 2014

IWC Ingenieur lanserades 1955 och var tillsammans med Rolex Milgauss (1954), Omega Railmaster (1957), Patek Philippe Antimagnetic (1958) och Jaeger-Le Coultre Geophysic (1958) dåtidens mest antimagnetiska armbandsur, framtagna för personer som arbetade nära starka magnetiska fält. Ingenieur har utvecklats och förfinats ett antal gånger sedan 1950-talet och en av de mer ovanliga modellerna är SL (500.000 A/m) som endast tillverkades i ca 2.700 exemplar mellan 1989-1993.

Denna modell byggdes för att tåla alla magnetiska fält oavsett hur starka de kunde tänkas vara. En av hemligheterna var den speciella legering av metall som balansfjädern tillverkades av, vilket gjorde att den inre skyddsboetten blev överflödig. Modellen testades ett stort antal gånger och klarade otroliga 3,7 miljoner A/m (ampere per meter) men eftersom tekniken för att testa antimagnetism på denna höga nivå inte var fullt utvecklad på 1980-talet valde IWC att hellre vara försiktiga och satte 500.000 A/m som officiellt testresultat. Den modifierade balansfjädern visade sig dock vara extremt känslig för temperaturförändringar varför urverken inte klarade en chronometercertifiering av C.O.S.C.

Trots att modellen var den mest antimagnetiska klockan som tillverkats för allmänheten och kom att tåla så mycket som upp till sex gånger som nuvarande antimagnetiska modeller gör, kom den ändå att bli ett kommersiellt misslyckande för IWC.

Med tanke på den lilla upplagan som tillverkades så har Ingenieur SL (500.000 A/m) sin givna plats hos samlare. Referens nr. 3508 i stål/guld sägs ha producerats i endast 340 exemplar.